.

Alexandra kom förbi på fredagsmys och tog med sig Daisy, de sov över till lördag och på lördagen gick vi en lite längre promenad längs med vattnet. Chess ville ner till strandkanten så jag tog av henne kopplet så hon inte skulle fastna i någon gren. Ena stunden står hon och dricker och andra stunden ser jag hur hon rusar rakt ut i vattnet! Hon springer först på en sten som gör att det blir grundt, men när stenen tog slut blev de helt plötsligt djupt och ett stycke kelpie försvann under ytan :P Men hon kom snabbt upp igen, och nu vet vi att hon kan simma iaf. Hon var lite förvånad och dyngsur, men genast på bushumör igen.

Senare på kvällen så skulle jag på inflyttningsfest, så Chess blev hämtad av grannen. Han skulle egentligen lämna henne i min lägenhet innan de gick och la sig. Men han fick inte den nya nyckeln jag gjort att fungera. Så hon fick stanna där över natten. Hon fick sova i sängen mellan Jack och Monica så henne led det ingen nöd på. Men jag tyckte det var hemskt tomt. Kunde inte njuta av festen alls, satt bara och kollade klockan för när bussen skulle gå. Men oj vad glad hon var över att se mig på morgonen :)

Nu sover hon 9 timmar per natt btw :)

Och igår blev jag jätteskrämd! Hörde hur Chessie skrek, och skrek och skrek. Såg att hon hade fastnat med hela frambenet mellan spjälorna i skohyllan, när hon försökt komma åt ena katten. Tankarna gick snabbt genom huvudet "Nu bryter hon benet, var ligger närmaste veterinär?", Men jag fick snabbt loss henne, och efter att jag känt igenom benet och sett att hon gick utan problem, så konstaterade jag att hon inte hade ont utan mest hade blivit chockad, men puh vilken pärs! Hjärtat bara rusar, man kastar allt man har för händer för att hjälpa. Det är sjukt hur snabbt man får sådana starka känslor för det nya liv man åttagit sig.

I övrigt så är hon fortfarande en väldigt duktig valp, hon har precis lärt sig ligg, och häromdagen testade jag att säga "sitt, stanna" inan jag gick ut med soporna, och när jag kom in igen så satt hon på precis samma fläck, till att jag stängde dörren och kom fram till henne :) Hon har även lärt sig "låt bli", tex om jag tappar nått på golvet.

Dock så har vi ett problem, det är fåglar. Hon vill väldigt gärna jaga björktrastarna som är överallt. Och lyssnar inte alls på mig om hon ser nån. Joggare och cyklar har intresset svalna för. Men bollar och kaniner är också fortfarande intressanta. Spelar ingen roll hur rolig jag låter, om jag springer åt andra hållet, om jag har godis eller leksaker. Hon lyssnar inte alls. Men känns som något som förhoppningsvis försvinner när hon är lite äldre och man kan ställa högre krav på henne, och hon verkligen förstår kommandona.
Annars får ni gärna komma med tips, jag har henne i koppel och man får liksom slita bort henne från det intressanta. Men man vill ju att hon ska komma av sig själv.